tisdag 14 juni 2011

Allt har sin tid









Inom kort ska mina föräldrar flytta från mitt barndomshem. Ett stort hus med en stor blomstrande trädgård vid en liten sjö. Där har de har bott i 29 år. Det är med blandade känslor jag lämnar denna plats. Jag känner sorgsenhet men även stor tacksamhet över alla år vi har fått vara där och njuta av allt det vackra. Det är ju alltid lite jobbigt vid större förrändringar, men jag har gått igenom en hel del och vet att det även finns mycket positivt som växer fram genom att livet ändras. Ett hus, en plats man tycker om har stort värde, men är även materiellt. Jag värdesätter mer relationen med mina föräldrar och tycker det ska bli roligt att de flyttar närmare oss! Visst har platser ett stort värde, men mänskliga relationer är mer värt! Så jag säger TACK kära hus och trädgård för många värdefulla år nu börjar en ny tid! Jag visar bilder därifrån idag!
Kramar från Maria

15 kommentarer:

Kärrans blogg sa...

Fina bilder och fina ord!

Fröken Kråknäs sa...

Vad härligt det ser ut! Om man vågar stänga dörrar bakom sig så öppnas genast många fler framför... Det är alltid jobbigt att lämna trivsamma saker men det brukar gå på något sätt.

Ha det riktigt gott!
Katarina

♥ årstidens bästa ♥ sa...

Åhhh så vackert i bild och ord...
Jag gråter..

Varm kram
Linda

LyckligaPraliner sa...

Jag tror jag skulle gråta. Men du har så rätt i det du säger och menar :)

♥ Fyra årstider sa...

Jag älskar denna plats, alla år vi haft tillsammans, du och jag och med dina föräldrar. Där är jag döpt och gift. Med sorg i hjärtat och med glädje lämnar vi nu vidare detta hus till någon annan som säkert kommer vårda och älska det som ni gjort.

Du är klok min bästa vän och du betyder allt för mig, relationer är det viktigaste och dem har vi kvar.

Kram Lotta

Snickaregården sa...

Vackra bilder och vackra ord. Gråter visst nån tår oxå. Visst är det med vemod när man säger tack för den här tiden. Men varje avslut är trots allt början på något nytt.
Kram på dig vännen
Maria

Lauras gård sa...

Jag förstår att du och dina föräldrar känner starkt för huset om omgivningen. Men det kräver ju mycket att ha ett stort hus och trädgård. Är det i prästgården dina föräldrar bodde? Skönt att du får dem närmare dig. Dina minnen av huset och barndommen kommer ju alltid finnas kvar. Kram Stina

Grodmamman sa...

Förstår att det är blandade känslor, men som du säger, relationerna är viktigast!:)
Jag kände lite som du när min mamma skulle sälja sitt hus, ett hus som hon och pappa byggde -68. Nu köpte min bror huset, så det finns ju fortfarande kvar i släkten.
Ta hand om dig!
Kramar

mammaxtre sa...

Jag vet hur du känner. Jag har har varit där. När mor och far sålde landet, då kände jag en enda sorg.

Tacksamhet är en fin känsla. Ingenting varar för evigt. Men, vi har mycket att känna tacksamhet inför.

Vårt lilla röda hus sa...

Så vackert barndomshem du har. Visst är det så att allt har sin tid. Och allt kan inte heller vara för evigt. Dina föräldrar börjar nu på ett nytt kapitel i sina liv. Så spännande och roligt för dem! För när man till slut bestämt sig för något som är stort, svårt och jobbigt så ser man (oftast) framåt med glädje och nyfikenhet. Och tänk att ni kommer närmare varann!

Njut av sommaren!
Kram Eva-Mari

Vita små hjärtan sa...

Hej Vännen!!!!
Så vemodigt, mycket känslor och minnen....
Men du verkar ta det bra ändå.
Ha en fin helg.
Kram Agnetha

Systrarna Hjertén sa...

Ser väldigt vackert ut, men det är som du säger, saker, platser och hus kommer och går och man ska vara tacksam om de mänskliga relationerna består!!


Mvh
Frida

Vårt lilla röda hus sa...

En skön och glad midsommar önskar jag dig!

Kram Eva-Mari

Lissboden sa...

Hej Maria!
Så sant att det materiella har mycket mindre betydelse jämfört med de närmaste relationerna.
Jag tittar in för att önska dig en fin och glad midsommarhelg!
Kram/Maria

STENLYCKA sa...

Önskar dig och din familj den allra bästa Midsommar!!!
Stor Kram Raina