I slutet av förra veckan började jag få ont i ena höften. Jag försöker ju att kämpa på ändå och inte fokusera eller prata så mycket om smärtan utan leva som vanligt. Jag har ganska hög smärttröskel så det fungerade bra, men när jag fick så ont så jag höll på att svimma när jag stod i duschen då kände jag, att det här blir svårt tänka bort. Ni vet det blir svårt att fokusera på annat och man känner sig lite irriterad.
Måndag morgon kom och jag fick vara hemma från jobbet och önskade även att jag hade haft ett par kryckor hemma....! Nu började jag tycka lite synd om mig själv också.... Jag som inte ens har kört Vasaloppet eller något annat krävande, jag bara vardagsmotionerar och ändå känner mig lite skadad:)
Dags att börja behandla, jag besökte min sjukgymnast och han trodde jag fått en inflammation i höften. Jag proppade i mig smärtstillande medicin så jag kunde röra mig hjälpligt i alla fall. Sedan besökte jag en kvinna som är lite alternativ i sina behandlingar, hon masserar inte utan trycker lite och håller lite, lite svårt att beskriva vad hon gör egentligen. Men i vilket fall så är jag mycket bättre i dag och är grymt glad för det:)
Så i morgon hoppas jag kunna jobba igen och förhoppningsvis känna mig ännu friskare:)
Inget ont utan att det har något gott med sig, för jag har verkligen fått känna in våren här hemma de senaste dagarna och suttit på trappan och druckit kaffe och det kändes längesen:)
Må så gott alla fina läsare och känn tacksamhet för varje frisk dag:)
Kramar från Maria