Att vara snäll

 

 

Jag är uppväxt med att man ska vara snäll, hjälpa andra, lyssna på andra, se andras behov och se till att människor runt omkring mår bra. Det är ett sätt som jag oftast trivs med, det är härligt att umgås med glada, pigga människor som trivs med livet. Det ger mig mycket glädje också. I bland kan jag dock känna en känsla av att vissa människor nästan äter upp mig. De tar mer enrgi än vad de ger. Min älskade dotter kan vara så i bland, det kan jag acceptera för hon är ett barn! Hon behöver vägledning och gränser, för att veta hur hon ska vara. Men att vuxna inte kan känna av var gränserna går, att man behöver sätta gänser för vuxna det har väldigt svårt att förstå:) Jag syftar inte på någon särskild person i min närhet, utan upplever bara att jag hamnar i situationer i bland, där jag upplever att jag är för snäll. Om man nu kan vara det, i min värld kan man inte det. Jag tycker alla ska kunna ta ansvar för sitt liv och sina handlingar och ge och ta i lagom doser:)
Det var några söndagstankar från mig. Jag visar några höstbilder i dag, det är så vackert ljus ute nu, har ni tänkt på det?
Kramar från Maria